Framsidan på bokomslaget är äntligen klar, så nu vet jag hur min debutroman kommer att se ut på utsidan också. Insidan visste jag ju sedan tidigare. Det är Johan på Bokförlaget Mormor som har stått för designen. Några önskemål har jag naturligtvis haft, men det är han som har gjort jobbet. Jag är jättenöjd och gillar att det är stämningsfullt, men ändå rakt på sak, tydligt och oflummigt.
Nästa steg blir att inlagan, själva textsidorna, ska sättas. Texten i boken ska formges. Det handlar om typsnitt, radavstånd, marginaler, paginering, brödtext och dialoger. Allt för att sidorna ska bli både snygga och lättlästa.
Det finns gott om gamla färgstarka uttryck inom typografin. En ”änka” kallas det när sista raden i ett stycke hamnar ensam överst på en sida. En ”enkel horunge” är ungefär tvärtom. När första raden i ett stycke hamnar ensam nederst på en sida. Båda uttrycken håller, som väl är, på att fasas ut och ersättas med det mera nutidsenliga ”ensamrad”. Det förekommer även besynnerligheter som ”floder” och ”glesrader” men dem får du slå upp själv. Sidorna före första kapitlet i en bok har också lustiga namn. ”Kolofon” är sidan med tryckinfo, ISBN m.m. ”Smutstitel” är den första titelsidan med bara titeln. Versaler och gemener vet du säkert vad det är, men smaka på ordet ”halvfyrkantsmellanrum”, – det du.
Som tur är kommer Filippa på förlaget att ta hand om kolofonen, smutstiteln, änkorna och horungarna. Sedan är det bara en sista korrekturläsning som återstår innan boken går till tryck.