Hösten är här och istället för att sitta på balkongen och skriva tillsammans med blåmesar, ärtsångare och svarthättor blir det till att sitta inomhus och lyssna till regnets smattrande på fönsterblecket. Det är inte nödvändigtvis sämre och sanningen att säga är det inte regn och rusk hela tiden heller. Oktober har så här långt varit fantastiskt fin, men nu när över halva månaden har gått har även träden fattat vad som komma skall. Den senaste veckan har bjudit på härliga höstfärger på träden, men frosten har ordnat så att en stor del av löven nu förgyller marken istället. Jag tänkte häromdagen, när jag luftade ögonen på en promenad, på hur kort ett år är och hur mycket löv som under tusen år, eller tiotusen år, eller…, ja, du fattar, har lagt sig i lager på lager till allt levandes fromma. Insekter, maskar, svampar och andra smådjur äter och bryter ner löven. Fåglar och större djur livnär sig på de mindre eller på frukter och frön. Till slut sluts cirkeln. ”The circle of life”. – Liv och död är olika sidor av samma mynt.
November är en skitmånad. Det har jag alltid tyckt. Inte så att jag lider av höstdepression. Den är bara en skitmånad i största allmänhet. Det är mörkt på morgonen, mörkt redan på eftermiddagen, kallt, vått och blåsigt med snöglopp och i värsta fall plogbilar som lägger upp meterhöga, känns det som, vallar av blötsnö framför garageuppfarten. Mitt förslag är att vi helt enkelt avskaffar november och lägger in en extra majmånad istället.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Det blir gott om tid till att skriva på uppföljaren till debutdeckaren som kommer i april.
Härlig höst på er,
/Torbjörn